Jag hade förmånen att få besöka ett cistersienserkloster i Frankrike nyligen. En av bröderna hade följande kommentar till Psalm 76 (nr. 77 i vår svenska psaltare). Jag fann hans ord mycket tänkvärda och fick psalmkommentaren nedskriven med mig hem, liksom hans tillåtelse att publicera densamma. Svenskan ger inte riktigt möjlighet till samma nyansskillnader, men jag hoppas att läsaren ändå ska finna denna text givande.
”Med psalm 76 är vi i hjärtat av Israels Bön, idag inbjudna att träda in i upplevelens minnesbok.
Denna psalm uttrycks i två delar, i jämvikt om tio verser vardera. Den första rörelsen utsäger sökandet, ångestladdat av en hälsning från människan som dykt ner i natten, konfronterad med Guds frånvaro. De gamla är uppfyllda av oroade och smärtsamma frågor: ‘Glömmer Gud att ha omsorg?’…
Men det bittra konstaterandet att ‘den Högstes rätt har ändrats’ förbereder den andra rörelsen. Det nostalgiska minnet förvandlas till minneshandlingen, som är kapabel att återväcka Gudstroheten. Bönen öppnar sig således i förhoppningen om hågkomsten av ‘forna under’, varur det gives att känna igen garantin på denna trohet. Minnet av människan väcker minnet av Gud!.. Människans hjärta öppnar sig, genom minnesförmågan, för Guds Påsk – Den grundläggande hågkomsten av passagen genom Röda Havet; av Moses invigningsgest som öppnar vattnen.
Men bortom dessa tecken och underverk i det första Förbundet, begrundar psalmisten ursprungsgesten, när det skapande Ordet i begynnelsen åtskiljde vattnen i höjden och vattnen i djupen. Ändå dröjer sig vattnet, livets källa och vagga, kvar som en ambivalent symbol, alltjämt utlämnat åt syndafloden och döden…
Det är nödvändigt, för att öppna Passagen till alltiden, att Kärleken sjunker och drabbar samman, i köttet, dödens stora vatten – ‘och vattnen kommer inte att bära dem’
Det är nödvändigt att Människans Son breder ut sina armar i hans Lidandes Timme, och tecknar mellan himmel och jord, inseglet för det eviga Förbundet.
Det är nödvändigt att Faderns Mycket Älskade Son i Guds hjärta skriver in det eviga minnet av människan.”
No Comments Yet