Nu är det soligt och varmt på näset
som Siljan famnar med armar blå
Och fröna skallra i penninggräset
och alle man skola ut å slå
Se här min slipsten och här min bytta
och mat i väska till ängen ut
Nu är det fråga att göra nytta
I får nog svettas förn det tar slut
Nu lilla Anna är räfsan färdig
ditt namn jag skurit i skaftet in
Kliv en i bäcken, nej kom jag bär dej
igenom livet om du blir min.
Var inte rädd det är ej så farligt
du får ej väta de fötter små
Nej jag ska bära dej nätt och varligt
det är ju gott att vi äro två
Den ena stöder så lätt den andra
det är ej lustigt att ensam gå
Tillsammans vi ut på ängen vi vandra
en gör ej nytta men det gör två.
Och vad jag fäller du räfsar samman
och bärgar sedan i ladan in.
Kom låt oss vandra i lust och gamman
tills Herran skördar på ängen sin.
Du tror väl inte att jag dig sviker
och glömmer bort dig för gods och gull
Man blir ej lycklig för man är riker
Och intet nöjder för pengars skull.
Men om man äger i alla öden
en trogen vän att sig sluta till.
Då är man lycklig i själva döden
då har man gjort så som Herran vill.
Se så nu, nu börjas va gräset ligger
omkull i rappet ty slåttern går
Förgäves blomman om livet tigger
nu är den slut den dess korta vår.
Och blomman faller ifrån sin stängel
när Skördan kommer med lien sin
Men tätt i spåren där går en ängel
och räfsar samman och bärgar in.
No Comments Yet