Den ahistoriska hypotesen är, den inom kristna sammanhang lite ovanliga, uppfattningen att den Jesusgestalt som beskrivs i Bibeln inte bygger på en historisk person. Det är en på intet sätt orimlig slutsats, som man kan nå om man granskar och begrundar materialet som finns och som inte finns. För den som vill fördjupa sig i fakta står Roger Viklunds verk och hemsida till förfogande – han har granskat och undersökt materialet minst 10 gånger så noggrant och omfattande som jag själv haft möjlighet till. Ändå vill jag samtidigt slå ett slag för det egna sökandet – ett kunskapande arbete som ger frukter som inte låter sig ersättas endast med en bok eller sammanfattning.
Detta inlägg ska dock inte handla om den ahistoriska hypotesen, utan om detta: Viklund är enligt egen utsago troende gnostiker (kristen). Jag själv är troende kristen och nyligen konfirmerad i Svenska kyrkan. Ingen av oss tror att Jesus vandrat i sandaler i öknen för ca 1970 år sedan. Det finns människor som har svårt att förstå hur detta kan gå ihop.
Ändå är vi i gott sällskap. Självaste Paulus, den kristna kyrkans urfader och grundare, mötte själv Jesus i syner och uppenbarelser – inte som fysisk person. Om vi får tro Paulus egen utsago alltså, och säkrare källa kan man väl knappast tänka sig i dagsläget. Vid denna tidpunkt fanns ingen bok – inga skrifter överhuvudtaget för den icke läskunnige – i vilken man kunde läsa om Guds beskaffenhet, utan man var tvungen att bygga sin tro på den egna Gudsupplevelsen. Visst fanns det redan då, och långt därefter, innan Bibeln kom in i var mans hem och översattes till landets språk, visa män och präster, som kunde förmedla andemeningen. Men detta förmedlande hade förstås bara varit tomma ord om det inte känts igen i den enkla människans egen vardagliga tillvaro.
Mycket klokt finns det att läsa i Bibeln – det vill jag hävda. En del oklokt också, det ska vi inte oärligt gömma undan. Men mer besynnerligt än att försanthålla den ahistoriska hypotesen, är väl att basera sin trosuppfattning på en bok, så till den milda grad, att tron står och faller med bokens historiska riktighet? Då hade det varit bättre för den begynnande troende att inte läsa den boken. Att istället gå ut, en ljum sommarkväll, lägga sig i gräset och betrakta stjärnhimlen. Eller att ägna sig åt vetenskaplig forskning och förundras över hur fantastisk och sinnrik naturen är. Eller faktiskt, att besöka en högmässa i ett annat land vars språkliga spetsfundigheter man inte förstår och därför inte heller vilseleds av.
No Comments Yet