En anledning till att gamla testamentet, ja kanske gamla skrifter överhuvudtaget, är så svårgripliga för oss är att inte bara språket har ändrats under seklen, utan även de tankar som fästs vid orden. Ändå är den moderna tiden inte utan exempel på de som bemästrat även de gamla tankeskolorna, och dessa blir ofta våra mest förnämsta konstnärer. Här kommer en liten anekdot om Picasso som får illustrera.
Picasso sitter på tåget och tecknar sin fru, på det sätt han är känd för. En förbipasserande anmärker att det inte är särskilt likt. Inte det? undrar Picasso, och ber främlingen utveckla. Ja, det ser ju inte alls ut som en kvinna, säger han, och plockar fram ett fotografi på sin egen fru ur plånboken.
Är det där din fru? undrar Picasso stillsamt, och främlingen svarar ja. Du tycker inte att hon är lite platt? Och liten? Min fru får inte plats i plånboken!
Alltså, vad Picasso (eller åtminstone anekdotens upphovsman) är inne på här är samma som Magritte som målade en pipa under vilken han skrev ”Detta är inte en pipa.” Bilderna förleder oss och får oss att tro att de fångar motivet, men det som en kamera kan fånga och det som en människa kan fånga och nedteckna på papper, är inte samma sak.
En hebré som vandrade in från vår tideräknings början rakt in i 2000-talet, skulle skratta om vi visade honom ett fotografi av ett lejon och menade att det var ett lejon. I fotot har allt väsentligt som gör lejonet till ett lejon försvunnit – dess animerande anima som gör den animalisk. Men om han såg hur vi glufsade i oss Findus oxpytt, då skulle han peka och säga: Det är ett lejon.
På hebreiska är man inte sitt sken, det man ser ut att vara, utan det man är och gör. En persons namn är hans ärende. Vi kan återspegla det i vissa bibliska begrepp även på svenska, till exempel ”Skaparen”, men översättningen blir långt ifrån fullkomlig. På hebreiska kan man i ett enda ord, ett av guds många namn, uttrycka något i stil med ”den som inte har något val annat än att ha omsorg om människorna”. På svenska skulle vi väl säga Den Barmhärtige eller liknande, men det är jämförelsevis tandlöst.
Så, sammanfattnigsvis, allt är inte vad det ser ut att vara – allt är inte guld som glimmar, och allt som är guld glimmar inte.
No Comments Yet