Ambres granskad

april 9, 2008 in Filosofi och tradition, Populärvetenskap, Religion och tro

Sture Johansson är den enkle lantisen som lär ha kanaliserat den egyptisk anden Ambres i snart 30 år. Han uppmärksammades nyligen i dokumentären ”Ambres – en död talar”. Detta inlägg ska granska debatten som uppstått i dokumentärens efterdyningar, för att illustrera hur man kan tänka kring kontroversiella frågor utan att göra våld på sin intellektuella heder.

Innan vi börjar skärskåda några argument vill jag först påpeka det olyckliga i denna debatt – nämligen att själva budskapet riskerar att gå förlorat. Det viktiga är vad Ambres/Sture säger – ett vackert och tidlöst kärleksbudskap, som är kraftfullt nog att bedömas på sina egna meriter. Dokumentären är helt klart sevärd just i kraft av de viktiga ord som Stures läppar formar. Om Ambres är ”äkta” eller inte påverkar inte sanningshalten i själva budskapet. Det är viktigt att minnas. Frågan om ”äktheten” är alltså sekundär.

I det följande kommer jag att hänvisa till en samling logiska felslut för att belysa svaga eller obefintliga argument. För att kunna följa med är det bra att ha koll på skillnaden mellan bra och dåliga argument, och vad ett logiskt felslut är. Följande sajt länkar jag även till i min bloggroll, och den står till förfogande i detta.

Argument emot äktheten

1) Det vanligaste argumentet jag stött på i tidningsartiklar och forum är förstås det uppenbara: Det finns inga andar, alltså måste Ambres vara en bluff. Detta är ett s.k. cirkelbevis och saknar allt argumentativt värde. Om Ambres är ”äkta” så är förstås också andar en realitet. Det är det som avses med att han skulle vara ”äkta”.  För att komma ur cirkeln måste vi först alltså formulera en skillnad mellan en hypotetisk ”äkta” ande och en ”falsk” ande, och sedan kunna avgöra vilketdera gestalten ”Ambres” är.

2) Det är också vanligt förekommande att försöka ge ”argumentet” 1) mer tyngd genom att understryka hur larvigt det är att tro på andar, att auktoriteter fastslagit att andar inte finns, eller att ”alla vet” att andar inte finns etc. Alla dessa är retoriska trick som saknar reellt värde som argument. Sanning och falskhet är oavhängit vad folk tror sig veta, tycker är löjligt och så vidare.

3) Också vanligt förekommande är att Sture Johansson vill tjäna sig en hacka eller få uppmärksamhet, och därför skulle ha hittat på Ambres. Detta är ett särfall av felslutet ad hominem, där man hävdar att något är falskt för att det ligger i personens intresse. Det är givetvis fel. Om det är dåligt att röka så är det så, vare sig en Nicorette-grossist, Bamse, eller en dokusåpakändis hävdar det. Det faktum att Nicorette-grossisten tjänar på det gör det inte mindre sant. Här kunde man också invända (även om det inte behövs, eftersom bara reella argument behöver bemötas) att Sture Johansson faktiskt inte tjänat speciellt bra på Ambres, och att han inte tycks njuta av rampljuset. Mot detta skulle man förstås åter kunna invända att allt detta bara är en del av Stures listiga charad, att han egentligen har pengar på en bank utomlands och gottar sig åt uppmärksamheten i smyg - tur då att det finns objektiva kriterier kring logiska felslut så vi slipper hamna i den ”debatten”.

4) Jag har inte sett argumentet framföras tidigare, men själv vill jag åberopa felaktig fördelning av bevisbördan mot fenomenet Ambres. Alltså, jag hävdar att det inte är motståndarna som ska motbevisa Ambres existens, utan de som hävdar att han är äkta som ska bevisa den! Hur framgångsrikt detta argument är beror på två saker; a) om jag har rätt i att bevisbördan ligger på den andra sidan och b) huruvida det är möjligt att bevisa eller inte.

4aI) Jag vill helt enkelt hävda att p.g.a. att det är kontroversiellt huruvida andar finns eller inte, ankommer på dem som hävdar det att bevisa faktumet. Det är trots allt mycket svårt att ”bevisa” att något inte finns.

4bI) Problemet med underargumentet 4a) är att ”Ambres-sidan” nu har mycket lätt att prestera ett bevis – nämligen att Sture Johansson helt enkelt kanaliserar Ambres. Förutsatt att Ambres nu inte kan avfärdas rakt av, kastas då bevisbördan om, och jag måste bevisa att beviset inte är ett bevis genom en prövning eller liknande. Här nådde vi alltså ingen framgång direkt på ren ”argumentnivå”.

4aII) Då hävdar jag istället att just själva anden Ambres är en bluff, och att jag kräver ett bevis på att han är äkta. Här är det dock tveksamt var bevisbördan verkligen ligger. Om man à priori inte kan avfärda Ambres som en bluff, måste man ju prestera något slags argument för varför det skulle vara det (d.v.s. utöver ”pseudoargumenten” ovan). Om någon till exempel hävdar att jag som skriver denna text är en robot och inte en äkta människa, måste det finnas något som talar för det. I vilket fall måste vi alltså ha klart för oss vad ett bevis skulle vara. Liksom i 1) ovan måste vi veta hur vi skiljer en ”äkta” ande från en ”falsk” ande.

4bII) Det torde vara mycket svårt att bevisa att Ambres är falsk eller äkta genom att utsätta honom för någon slags prövning. Låt säga att man t.ex. frågade ut honom om hans liv i Egypten för 3000 år sedan, för att kunna bekräfta hans påståenden med det vi vet om forna Egypten. Fast om någon person är i stånd att göra denna bekräftelse, skulle förstås Sture kunnat ha läst sig till samma information själv. Ambres hävdar inga superkrafter eller annat vi kan pröva vetenskapligt. Vem som än har bevisbördan tycks det alltså vara svårt att hitta ett avgörande prov som bevisar den ena eller andra sidan. Jag tar tacksamt emot förslag från alla läsare som kommer på något som funkar.

Det var vad jag funnit om ”mot-sidan”. Sammanfattningsvis inte mycket till argument alltså, men avsaknaden av hållbara motargument innebär inte att något är sant. Låt oss undersöka vad som talar för att Ambres skulle vara äkta.

Argument för äktheten

1) Sture Johansson är tämligen obildad. Sture är en god snickare, han gillar gammeldans och jagar älg. Men han kan inte engelska, han bor i obygden, och har gått sju år i folkskola allt som allt. När han kanaliserar Ambres talar han ändå som en andligt skolad esoteriker med konsekvent kosmologi, stor stringens och tydlighet, stakar sig aldrig och har en mycket rikare vokabulär en Sture själv. ”Ambres själv” menar att valet av Sture som ”instrument” var avsiktligt just p.g.a. att det är så uppenbart att informationen inte kan komma från en så oskolad man. Alla dessa indicier kan man förstås enkelt avfärda med ”skickligt skådesspeleri” eller liknande. Här bör man dock hålla i åtanke: hur skulle man se skillnaden? Om Ambres inte är annat än en roll som Sture går in i – vare sig det är avsiktligt eller någon slags psykisk åkomma, eller trans – hur skulle vi då kunna skilja detta från en ”verklig” kanalisering? Om det inte finns några urskiljnadskriterier så måste vi ju gå på rimligheten – hur rimligt det är att just detta skulle vara en ”äkta” ande eller en ”bluff”. Därvid kan man också beakta nästa argument.

2) Ingen skeptiker tycks själv ha observerat fenomenet. Eller omvänt, ingen som sett det med egna ögon verkar tvivla. Man hör heller inte talas om någon barndomsvän som träder fram i tidningen och säger att den där Sture alltid varit en skrytmåns som hållt på och tramsat sig eller liknande. De skeptiker som hävdar att det är bluff gör det efter att ha sett filmen (i bästa fall) - inget mer. Jag är mycket intresserad av att höra från skeptiker som betalat de 5000 kronor som det kostar att tillbringa en vecka med Sture/Ambres, om det finns några sådana. Här måste man dock invända att ett fenomen inte är riktigt bara för att alla tror det: ett trolleritrick upphör inte att vara en illusion bara för att merparten tror att det är på riktigt. Det starkaste indiciet här är istället att ingen som påstår sig känna Sture Johansson tycks måla upp honom som en bedragare eller charlatan.

Detta gör det sannolikt att Sture åtminstone inte luras, men man kan förstås ändå hävda att ”Ambres” skulle vara någon slags psykisk åkomma (dissociativ identitetsstörning) istället för en gammal egyptisk ande. Sture trodde väl något liknande själv, eftersom han uppsökte en psykiater när det blev som tokigast, det hela. I filmen får vi dock reda på att psykiatern hade haft tidigare patienter som uppsökt Sture/Ambres och mådde så mycket bättre efteråt, så det slutade med att psykiatern ville veta mer om hur det hela gick till egentligen. Mer förtäljer inte historien, men det verkar inte som om psykiatern vidtog någon åtgärd. Utan någon formell kunskap på området kan jag heller inte se att fenomenet Sture/Ambres skulle passa in på någon idag känd symptombild för en psykisk åkomma.

Syftet med detta inlägg var alltså varken att övertyga för eller emot Ambres ”äkthet”, utan endast att kritiskt granska bägge sidors argument. Detta visar att ett analytiskt-filosofiskt arbete kan spara mycket möda som annars hade kunnat slösas på debatt eller efterforskningar som vi, med lite eftertanke, redan på förhand kan säga att inte kommer att leda någonvart. Detta arbete ställer alltså sakfrågan i klar dager, så att vi tydligare kan veta mer exakt vad det är vi säger ”ja” eller ”nej” till. Och var det finns frågetecken att utreda vidare. Det är viktigt, men ännu viktigare är som sagt Sture/Ambres budskap, såsom påpekades inledningsvis.