Psykedelikatesser

När nu ämnet introducerats tänkte jag börja denna artikelserie med självaste Livets Träd i vetenskaplig mening: hur alla organismer är besläktade med varandra fylogenetiskt (av grek phyle = stam, genesis = födelse). Det finns olika sätt att skapa sådana träd, beroende på vilka egenskaper man tittar på. Det nedanstående trädet mäter på gennivå när den ena eller andra organismen så att säga “fallit ut” ur huvudfåran. Detta görs genom att jämföra gensekvenser i ribosomens RNA, som bara förändras under mycket lång tid. Ju mer lika dessa sekvenser är, desto närmare ligger respektive grenar varandra.

Det bör poängteras att de gemensamma stammarna för de tre domänerna bakterier, archaea och eukaryoter är spekulativa - man har inte hittat några gemensamma anfädrar. Men vetenskapen är nu sådan, att den finner det mindre sannolikt att liv skulle uppstått i tre domäner samtidigt, och förutsätter därför en gemensam urorganism. Virus lyser också med sin frånvaro från detta livets träd. Vi ska återkomma till dem senare.

Detta sätt att arrangera ett biologiskt släktskapsträd är ganska nytt och inte okontroversiellt. Vetenskapen har kommit långt sen Darwin, och det som slår betraktaren här är ju i förstone frågan - var är människan? Jo, hon är inte mer en extrempunkten på den ena lilla bruna armen märkt “Animals”. Mikroorganismerna dominerar totalt. Två av tre hela domäner i detta evolutionsträd är mikroorganismer, liksom flertalet av eukaryoterna. Evolutionen verkar huvudsakligen vara en mikrobiell angelägenhet. Det är smått otroligt att tänka sig att det är samma evolutionära kraft som skiljt de grampositiva bakterierna från cyanobakterierna, som har skiljt djuren från växterna.

Här kan biosofin faktiskt komma till undsättning, nämligen genom att betrakta dessa evolutionära impulser på olika plan. Genom att göra trädet tredimensionellt kan vi tydliggöra vilka principer som går igen i makro- och mikrobiologi. Och till detta krävs tack och lov ingen ytterligare nukleinsyrasekvensering, utan endast en smula fantasi. Här borde man kanske säga något om evolutionen i allmänhet, och om skillnaden mellan fakta och teori - ett felslut som än idag hemsöker evolutionen.

Att en art har förmåga till evolution är ett faktum - ja vem som helst kan upprepa försöket med enkla medel och observera detta faktum själv. Evolution är på detta sätt ett faktum. Att organismerna kom till stånd enligt Darwinismen är en bland flera evolutionsteorier, som syftar att sätta faktumet evolution i ett sammanhang. De vetenskapliga krav man normalt ställer på en teori är att den ska ha förmåga till förutsebarhet - den skall alltså utifrån de kända fallen dra slutsatser om de okända fallen.

Om vi kärnfullt sammanfattar Darwins teori med “survival of the fittest” eller som man brukar säga idag “survival of the fit enough”, så kan man undra över om detta överhuvudtaget är att betrakta som en teori. För vad säger den egentligen? Den säger att den som är tillräckligt stark kommer att överleva. Men vad, exakt är då “tillräcklig stark”? Jo, tillräckligt för att överleva! Så denna teori är alltså helt tautologisk och säger det uppenbara “det som överlever, överlever.” Alternativt, “den som var tillräckligt stark, var tillräckligt stark.” Märk väl, teorin låter oss inte göra några förutseelser vi inte redan kunnat göra innan. Vi kan förstås gissa att en skalbagge med stora klor klarar sig bättre än en med små, men lika gärna kan det vara så att den klarar sig sämre p.g.a. sin otymplighet och högre “driftskostnad”. Säkra blir vi inte förrän i efterhand när vi ser om den överlevde eller inte - ett faktum som varken bekräftar eller dementerar denna s.k. “teori”.

Med detta tänker jag lägga Darwinismen åt sidan i det fortsatta biosofiska reflekterandet och istället ägna mig åt gemensamma drag bland de “evolutionära fakta” vi ser på olika plan. Vad strävar organismer efter och i vilken ordning? Var finns det likheter och var finns det olikheter? Vad kan vi lära oss om livet, universum och allting genom att studera det levande? Bakom dessa frågor kommer, kanhända, min egen evolutionsteori att skymta fram.