Till sjöss krävs hårda tag och styrka av handelsmannen. Men är du stadd i en köpstad eller var du än befinner dig, ska du vara artig och vänlig. Då blir du omtyckt av alla goda människor.
Det fina med att vara vänlig kan man inse på många plan. För de med fördomar om vikingatiden kanske uttalandet ovan verkar egendomligt. Men man inser snabbt att artighet och vänlighet nog varit en förutsättning för framgångsrik handel i alla tider. Handel handlar alltså inte i första hand om pengar – vi är nämligen inte villiga att ge våra pengar till vilken rå sälle som helst. Det kallas rån, inte handel. Utan först och främst handlar det om förtroende. Och det är inte ett svårt recept – artighet och vänlighet.
Om man utvidgar begreppet något är ju förtroende det fundamentala vid allt utbyte. Vare sig det är varor och guld som byter ägare, eller om det rör sig om ett förtroligt samtal. Artighet och vänlighet får härvid en mycket klar betydelse. Det rör sig inte om att lyfta glaset till tredje skjortknappen när man skålar, för att skapa en exklusiv klubb som kan snörpa på munnen åt de som inte är invigda i hemligheterna. Utan det handlar om sådan artighet och vänlighet som alla människor har inneboende – vid vilket hav de än må befinna sig – sådan som skapar ett förtroende.
Men vi som är färgade av vår tid kanske tänker att mycket av den ”artighet och vänlighet” vi möter i handeln inte är ärligt menad. Att det inte finns något förtroende, utan endast en juridisk affärsuppgörelse med konsumentköplagar och lägsta-pris-garantier. Och saken är väl den, att det är det som finns just då det grundläggande förtroendet inte finns där. För finns det till att börja med, då behövs ju aldrig det där andra. Ja faktiskt, lagar behövs ju inte när vi är artiga och vänliga utan när vi inte är det.
Därför, menar vikingarna, bör man inte söka sådan insmickrande, socialt koketterande artighet som gör att man blir ”omtyckt” av människor som inte ser förbi den, utan ärlig, förtroendeskapande artighet och vänlighet – den som alla goda människor respekterar. Då kan de ”hårda tagen” begränsas till sjöfarten där de är relevanta.
No Comments Yet