Sjömannen

juli 20, 2008 in Konsterna

Här kommer en kinesisk folkvisa, direktöversatt av en god vän och varsamt bearbetad av mig. Håll till godo!

 

Känslan av den bittra sanden som blåses mot kinden,

Påminner mig om min fars missnöje och min mors gråt; oförglömligt.

När jag var ung tyckte jag om att vara själv vid havet,

Med mina byxben upprullade, och gå barfota på sanden.

Alltid har jag fantiserat om en annan värld vid andra sidan vattnet.

Alltid har jag trott att den modige sjömannen var den sanne hjälten.

Alltid såg jag ut som en svag vekling;

Varje gång andra trakasserar mig kan jag höra sjömannen säga:

 

Han säger: Vad är väl denna smärta i all storm?

Var inte rädd, torka dina tårar,

Kvar har vi åtminstone vår dröm.

Han säger: Vad är väl denna smärta i all storm?

Torka tårarna, och fråga inte ”varför?”

 

Jag växte upp, för att kämpa mot mina drömmar.

Så småningom förlorade jag kontakten med föräldrarna såväl som min hemstad.

Mitt liv idag är som att spela teater,

Där jag säger ord jag inte menar med en mask av falsk vänlighet.

Alltid använder jag försumbara resultat för att lura mig själv.

Och behöver alkoholens berusning för att kunna somna in.

Utan anledning känner jag vågor av tomhet.

Och i ett tillstånd mellan vakenhet och sömn hör jag sjömannen säga:

 

Han säger: Vad är väl denna smärta i all storm?

Var inte rädd, torka dina tårar,

Kvar har vi åtminstone vår dröm.

Han säger: Vad är väl denna smärta i all storm?

Torka tårarna, och fråga inte ”varför?”

 

Hur jag än söker och letar kan jag inte finna beviset för liv.

Stadens asfalt är för hård för att kunna lämna fotavtryck efter sig.

Nutidens människor, arroganta och okunniga,

Kan inte uppskatta det hav och land som civilisationen förstört.

Endast bort från folkmassan kan jag hitta mig själv.

Att kunna andas fritt i den saltdoftande luften.

Långt borta kan jag vagt höra båttutan och sjömannens skratt.

Djupt inne i mitt hjärta hör jag alltid sjömannen säga:

 

Han säger: Vad är väl denna smärta i all storm?

Var inte rädd, torka dina tårar,

Kvar har vi åtminstone vår dröm.

Han säger: Vad är väl denna smärta i all storm?

Torka tårarna, och fråga inte ”varför?”